Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vresigt, att mycken skade stammat från Kväll-Ulf och
hans söner, och utsigt vore väl till, att denne Torolf
vore i lynnet lik sine fränder.
»Äro de alle trotsige män, de där i intet visa häjd
och ej vårda sig om, med hvem de hafva att skaffa.»
Då tog Erik till orda. Han sade, att Torolf gjort
sig till hans vän och gifvit honom en härlig gåfva, det
skepp, de hade med sig.
»Jag har lofvat honom min fulla vänskap. Få månde
söka min gunst, i fall denne ej skall ha gagn af den.
Icke kan du låta detta vederfaras den man, fader, som
är den förste, mig gifvit en kostbarhet.»
Till sist gaf konungen löftet, att Torolf skulle få
vara i frid för honom.
»Men jag vill ej», sade han, »att han kommer för
mina ögon. Du, Erik, må dock göra honom och flere
af den ätten dig så käre, du vill. Ettdera torde dock
sannas: antingen varda de männen mjukare mot dig än
mot mig, eller ock kommer du att ångra denna din
bönfallan, hälst om du håller dem länge i ditt följe.»
Sedan foro Erik blodyx och Tore härse hem till
Fjärdafylke. De sände bud till Torolf och sade
honom, hur ärendet till konungen lyktats.
Torolf och Björn stannade den vintren hos
Brynjolf. Många somrar lågo de i viking, men om vintrarne
voro de än hos Brynjolf, än hos Tore härse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
