Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man ingen skämtan hade af att pina dem. Han bad,
att man måtte vänta till morgonen.
Så föstes de in i ett hus och blefvo hårdt bundne.
Egil bands vid en stolpe både till händer och fötter.
Huset lästes starkt till, och kurerne gingo in i stugan,
fingo sig mat, voro mycket förnöjde och drucko.
Egil tog sig samman och riste stolpen, tils den
lossnade upp ur golfvet. Så ramlade den. Han krängde
sig af den, löste med tänderna sina händer och bände
sedan banden af föttema. Därpå gjorde han sine
följeslagar frie.
När de så alle voro löse, sågo de sig om, hvar
lägligast var att komma ut.
Husets sidoväggar voro af stora timmerstockar,
men gafveln var af bräder. De störtade fram och
sprängde den.
Så voro de inne i ett annat hus. Det hade ock
timmerväggar.
Då hörde de djupt under sina fötter mansröster.
De trefvade i kring sig och funno i golfvet en lucka,
den de lykte upp.
Under den var en djup graf.
De hörde rösterna där nere ifrån.
Egil sporde, hvad där var för folk.
Den, som svarade honom, sade sig heta Åke.
Egil frågade, om han ville upp ur grafven.
Åke svarade, att det ville han gärna.
De sänkte ned i öppningen de rep, de varit bundne
med, och drogo upp tre män.
Åke sade, att de båda andre voro hans söner. De
voro danske män och hade blifvit fångne i härnad förre
sommaren.
»I vinter hade jag det godt», sade han. »Jag hade
nästan alltid att sköta om bondens boskap, men mine
söner voro i hård träldom och illa till freds. I våras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
