Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät den hänga på svärdspetsen. Han reste sig upp, gick
ut på golfvet och räkte den öfver elden mot Egil. Egil
stod upp, rykte ut sitt svärd och steg fram emot
konungen. Ringen tog han på svärdet och drog den till
sig. Han gick till baka till sin plats.
Konungen trädde åter upp i högsätet.
När Egil åter satt sig, drog han ringen på sin arm,
och hans ögonbryn kommo åter i lag. Han lade från
sig svärd och hjälm, tog emot hornet, man bragt
honom, och drack det ut. Så kvad han:
»Glänsande, klangrik gullring
Gafs mig af stålklädd konung,
Lindar sig lent vid handen,
Lydiga falkars säte,
Ringlar sig röd om handlof:
Rosar jag väna skänken.
Konung, som korp vet mätta,
Kallar mig upp till lofsång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
