Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mål, stämde han honom till tings och sköt målet hän
till Gulatinget.
»Dit skall jag komma», genmälte Anund, »och mitt
fel är det ej, om du slipper helskinnad dädan.»
»Icke desto mindre är jag att vänta på
Gulatinget», sade Egil, »och må vår träta där lyktas, som
den kan.»
Egil gick. När han kom hem, förtalde han
Arenbjörn sin färd och Anunds svar. Arenbjörn harmades
svårt öfver, att hans faders syster kallats trälkvinna.
Han drog till konung Erik och utlade för honom
tvisten. Konungen hörde honom med mörk uppsyn
och sade, att han väl länge tagit sig af Egils
angelägenheter.
»Har han dig att tacka för», sade han, »att jag
låtit honom vara här i landet; men nu tyckes det mig
väl starkt, att du ställer dig som hans stöd, när han
kastar sig öfver mina vänner.»
»Lagens hägn torde du ej vägra oss», sade
Arenbjörn.
Konungen talade sedan mycket kärft, men
drottningen, tänkte Arenbjörn, vore nog vida värre stämd.
Han vände åter och förtalde, att utsigterna ej vore
just ljusa. När våren kom, och tingstiden var inne,
samlade han kring sig ett manstarkt följe och drog
med Egil till Gulatinget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
