Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går om bord på sitt skepp och drager hem. Bide ingen
nu den andre.»
Sedan steg Arenbjörn ut på sitt skepp. Han sade
till Egil:
»Gå med ditt följe ned i skutan, som ligger här
vid långskeppet, och läggen I ut, så fort I orken.
Faren nattetid, så långt I hinnen, och rasken på men
faren icke vid dager, ty konungen skall på alt vis söka
att få ett möte med eder. Kommen så till mig, när
denna våda är förbi — hvad hälst än kan tima mellan
dig och konungen.»
Egil lydde Arenbjörns råd och gick med nära
trettio man ned i skutan, och de rodde raskt bort. Den
var mycket lätt i farten. Sedan rodde ock Arenbjörns
folk med mängden af de andra skeppen, skutor och
roddfärjor, ut ur hamnen. Långskeppet, som
Arenbjörn själf styrde, kom sist, ty det var tyngst under
årorna.
Egils skuta fjärmade sig fort från den samlade
flottan. Då kvad Egil en visa:
»Törnfots arfving ärnar
Arf mig undan rycka.
Lugn hans hot med löfte,
Lämnadt här, jag möter:
Gäfve jordbesittarn
Gälda skall jag rånet,
Hvar jag honom hittar —
Hafsvåg klyfvom glade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
