- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
140

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De fingo där god hamn, slogo upp skeppstälten och
lade sig där för natten.

De hade på skeppet en julle, och Egil steg ned i
den med två man. Han rodde i natten in till Härdla.
En af männen sände han upp till ön för att späja.

När mannen kommit till baka, sade han, att
konungssonen Ragnvald och hans män voro där uppe på
gården.

»De sutto öfver dryckesborden där inne», sade han,
»jag träffade på en af huskarlarne.* Den var rusig och
sade, att här skulle ej drickas mindre än hos
Bärg-Anunds, om också Frode var där med fyra man. Han
förtrodde mig, att, utom Frode och hans följe, var
gillesfolket hos Anund endast hemmamän.»

Egil rodde åter till skeppet. Han böd sine män
stå upp och taga vapnen. De gjorde så. Sedan lade
de skeppet ut för ankar, och skulle tolf man vakta det.
Själf gick Egil med sjutton man ned i skeppsbåten.

De rodde in åt sunden och stälde sin färd så, att
de vid kvällstid kommo in till ön Fänring, där
Bärg-Anunds gård låg. De lade där till i en lönvik.

»Nu vill jag gå ensam upp på ön», sade Egil, »och
se till, att jag med visshet kan få något att veta. I
skolen här vänta mig.»

Egil hade de vapen, han var van att bära, sin
hjälm och sköld, sitt svärd och huggspjut. Han drog
sig upp åt ön och gick längs en skog. En sid hatt
hade han dragit ned öfver hjälmen. Han kom hän,
där någre svenner stodo. De hade hos sig stora
fårhundar. Han gaf sig i språk med dem och sporde,
hvarifrån de voro, och hvi de höllo sig där och hade
så stora hundar.

»Du måtte vara en stollig karl du», svarade de;
»har du icke hört, att här stryker en björn om på ön,
ett våldsamt skadedjur? Den dräper både folk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free