Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och qvinnor, ut och flydde undan. Egil och hans män
plundrade alt, hvad de fingo tag i.
De drogo sedan hän till sitt skepp, och det dröjde
icke länge, innan god vind blåste upp från land. Då
de gjort sig segelfärdige, gick Egil åter upp på ön.
Han tog i sin hand en hasselstång och gick ut på
en bärgsudde, som vätte in mot land. Här tog han ett
hästhufvud och satte det upp på stången. Sedan
talade han på öfligt vis:
»Här reser jag nidstång, och vänder jag detta nid
emot Erik konung och Gunnhild drottning.»
Han vred hästhufvudet in mot land.
»Vänder jag detta nid mot de landvättar, som här
i landet bo, på det de alla må fara villande vägar och
ingen få eller finna varaktig stad, förr än de drifvit ur
landet Erik konung och Gunnhild.»
Han, sköt stången ned i en bärgskrefva och lät den
stå där. Hästhufvudet satt vridet in mot land, och han
ristade runor på stången, de där sade alla dessa nidord.
Så gick han hän till sitt skepp. Han hissade segel
och styrde ut på hafvet. Vinden växte och blef hvass
och förlig. Skeppet gick med strykande fart. Då
kvad Egil:
»Hetsigt härjande vinden
Hugger med ilars mäjsel
Dånande, hvita hvirflar
Vildt mot hårda bogen.
Isande storm, som störtar
Starke ekar neder,
Sveper kring Gestils-svanen,[1]
Susar om ranka halsen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
