- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
148

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då konung Adalsten sporde hans tåg, samlade han
folk och gick emot honom. När de träffades, fördes
fridsbud mellan dem, och det vardt förlikning: konung
Adalsten gaf Erik styret öfver Nortumberland, och
skulle han vara konungens landtvärnsman mot skottar
och irer. Väl hade Adalsten, efter konung Olofs fall,
Skotland under sig som skattskyldigt rike, men folket
var honom trolöst.

Det är sagdt, att drottning Gunnhild lät öfva säjd,
och gick häxandet ut på, att Egil Skalle-Grimsson aldrig
skulle finna ro på Island, förr än hon fått återse honom.

Samma sommar, Håkan och Erik stredo om Norge,
var det allom förbudet att lämna landet; för den skull
kommo till Island inga skepp eller tidender ifrån Norge.

Egil Skalle-Grimsson satt i ro på sin gård. Men
andre vintren, han bodde på Borg efter Skalle-Grims
död, vardt han tung till sinnes, och han vardt det ännu
mer, ju längre det led fram mot sommaren. Då gjorde
han kunnigt, att han ärnade sätta sitt skepp i sjön och
draga bort. Han tog sig skeppsfolk. Med trettio man
aktade han att segla till England; Åsgärd skulle blifva
hemma och se till gården. Hans mening var att fara
till konung Adalsten och få de löften fullgjorda, som
kungen gifvit honom vid affärden.

Sent vardt han segelfärdig, och då han stuckit i
sjön, lät god vind vänta på sig. Hösten kom, och
vädret vardt stormigt. De höllo förbi Orkenöarna. Där
ville Egil icke landa, ty han trodde, att konung Eriks
välde ännu sträkte sig öfver öarna. I våldsam storm
och i motväder gick färden söder ut. Med möda
lofvade de förbi Skotland och hunno till England. En
kväll, då mörkret föll på, växte stormen. De visste
intet af, innan bränningar bröto sig rundt om skeppet.
Då hade de ingen annan utväg än att sätta det in mot
land. Det strandade vid mynningen af Humra. Alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free