- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
152

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen, kan han sona dem med loford, som skola
lefva i alla tider.»

»Vi vilja icke höra hans lof», sade Gunnhild;
»konung, låt Egil ledas ut och låt hans hufvud falla! Jag
vill ej höra hans ord, icke häller se honom.»

Då fortfor Arenbjörn:

»Ej skall konungen låta sig af dig äggas till alla
nidingsverk. Han skall ej låta dräpa Egil i natt, ty
nattdråp är lönmord.»

Konungen sade:

»Det skall vara, som du vill, Arenbjörn. Egil skall
lefva i natt. Tag honom med dig hem och för honom
till mig i morgon.»

Arenbjörn tackade konungen för hans ord.

»Vi vänta, herre», sade han, »att efter detta en
bättre vändning gifves åt Egils sak. Fastän han svårt
kränkt eder, så läggen dock på sinne, att han mycket
mist genom eder ätt. En fräjdad man, Torolf, Egils
farbroder, fick utan skuld banehugg af eder fader,
konung Harald, blott för baktal af uslingar. I, konung,
rykten för Bärg-Anunds skull lagen undan Egil, därpå
jagaden I efter hans lif, dråpen häns män, rånaden alt
hans gods, gjorden honom sedan biltog och drefven
honom ur landet. Egil är ej en man att retas med. Hvar
gång dom skall fällas, skall mot dådet vägas alt, som
till hämd väkt. Jag skall vakta Egil natten ut.» ^

Arenbjörn gick med sitt följe hem till gården. Han
och Egil drogo sig upp på ett litet loftsrum för att
rådgöra.

»Svåra vred var konungen», sade Arenbjörn; »dock
tyktes mig hans sinne mjukna, innan vi skildes. Må
nu lyckan råda för slutet. Jag vet, att Gunnhild skall
göra sig all möda att fördärfva din sak. Nu vill jag,
att vi blifva ense om, att du skall vaka hela natten
och dikta ett, lofkväde om konung Erik. Jag tror, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free