Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56.
Lifvet skänkes Egíl.
Konung Erik satt upprätt och spände ögonen i Egil,
medan han kvad. När dråpan var slutad, sade konungen:
»På bästa vis är kvädet framfördt. Nu har jag
öfvervägt, Arenbjörn, hur änden skall varda på min och
Egils sak. Med stor ifver har du stödt Egil, då du
hotat mig med strid. För din skull skall jag dock
göra, hvad du bedt om: Egil skall få draga ifrån mig
hel och oskadd. Men du, Egil, ställ dina färder så, att
när du sluppit undan mig, ut ur denna hall, du aldrig
mera kommer för mina eller mine söners ögon; och
kom aldrig mig eller mitt folk för nära! För denne
gången skänker jag dig ditt hufvud, då du gifvit dig
i mitt våld. Jag vill ej öfva nidingsdåd mot dig. Men
veta skall du som sant, att detta är ingen förlikning
med mig eller mine söner eller med någon vår frände,
som vill taga ut vår rätt.»
Då kvad Egil:
»Glad jag, konung,
Som gåfva tager
Mitt eget hufvud,
Fast ledt det är.
Hvem har så god
En gåfva fått,
Gifven af högsint
Härskarson ?»
Arenbjörn tackade med många fagra ord konungen
för den heder och vänskap, han visat honom.
Därpå följde han Egil hem till sin gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0168.html
