Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer med hälsning från eder, skall jag få lagens
hägn i mitt mål.»
Konungen svarade, att Egil finge fara, hvart han
ville.
»Dock», sade han, »vore jag mest till freds, om du
stannade kvar hos mig, blefve min landtvärnsman och
förde an min här. Jag skall gifva dig stora ingälder.»
»Detta tillbud», svarade Egil, »är jag mycket
hugad att taga mot. Dock nödgas jag först fara till
Island för min husfrus skull och det gods, jag där äger.»
Konungen gaf honom ett godt handelsskepp,
lastadt med honung, hvete och många andra varor. Egil
tog kärligt afsked med konungen och gaf sig om bord
med Torsten, som sedermera kallas Torsten Torason.
De kommo till viken i Norge och höllo helt in i
Oslofjärden. Där uppe i landet ägde Torsten en gård.
De drogo vidare fram till Römarike.
Så fort Torsten åter kommit till lands, gaf han
fogdarne, som slagit sig ned på hans gårdar, till känna
krafvet på fädernearfvet. Med ansedde fränders hjälp
fick han till slut sitt mål under konungens dom. Han
tog under egen värjo det gods, hans fader ägt.
Med elfva man tog Egil sitt vinteruppehåll hos
honom. Hvete och honung forslades till hans gård, och
där var stor gamman vintren om. Torsten lefde på
höfdingsvis. Ty förråden voro rikliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
