- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
182

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skog. Markerna voro uppblötta, ty starka rägn hade
fallit.

Här beslöto de sig för att gå upp. En tredjedel
af folket lämnades kvar att se till skeppen. De följde
floden upp mot skogen och sågo snart framför sig en
by. I den bodde månge bönder. Alt folk, som kunde,
sprang ut, så fort det vardt hären varse. Vikingarne
satte efter det ut öfver markerna. Där låg en annan
by och så en tredje. Alt folk, som hann, flydde.

Det var ett vidt slättland. Rundt om skuro diken
igenom det, och det stod vatten i dem. På detta vis
hade bönderne lykt om sina ängar och åkrar. På
somliga ställen voro stora störar satte, och där vägen gick
fram, lågo broar af sammanlagda bjälkar öfver dikena.
Landsfolket flydde in i skogen.

När vikingarne voro komne långt in i bygden,
skockade friserne sig samman i skogen. Då de blifvit
öfver tre hundrade man starke, drogo de fram emot
vikingshären, och kamp tog vid. Den vardt hård, men
lyktades så, att friserne flyktade, och vikingarne jagade
efter dem. De flyende spredo sig vida om kring, och
så gjorde ock de, som satte efter dem. Så kom det
sig, att härarne spredo sig i hopar.

Egil for med någre få män häftigt efter en
manstark flock. Friserne kommo till ett dike, sprungo
öfver det och drogo sedan bryggan åt sig. Då nådde
Egil fram och for med ens öfver diket. Det var intet
språng för andre män, och ingen frestade det häller.
När friserne sågo, att en man stod där ensam, vände
de om och kastade sig öfver honom; men han värjde
sig väl och lät diket gifva skydd i ryggen, så att de
ej från alla håll kunde komma åt honom. Elfva man
anföllo honom, och striden slöts så, att han drap dem
alle. Därefter sköt han ut bryggan och gick på den
till baks öfver diket. Han såg då, att all vikingshären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free