Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan Egil och hans män sutto till bords och togo
för sig af maten, fick han se, att en kvinna låg sjuk
på tvärbänken. Han sporde Torfinn, hvem den kvinnan
var, som smärtades så svårt. Torfinn sade, att hon
het Hälga och var hans dotter —
»länge har hon varit krank. Det är ett ihängset
ondt. Ingen natt får hon sömn. Det är, som vore hon
förhäxad.»
»Har man pröfvat något som bot för hennes
krankhet?» frågade Egil.
»Runor hafva ristats», svarade Torfinn. »Det var
en bondeson här i nabolaget, som det gjorde. Men
sedan vardt det vida värre. Kan du, Egil, göra något
vid slik ohälsa?»
»Må hända», sade Egil, »blir hon ej sämre, om jag
ser om henne.»
När Egil var mätt, gick han hän, där kvinnan låg,
och talade med henne.
Han böd dem lyfta henne bort från bänken och
lägga rena kläder under henne. Så gjordes. Han
rannsakade liggstället och fann en hvalfiskbard, och
voro runor ristade på den. Han läste dem, och sedan
täljde han dem bort och skafvade dem med spånorna
ned i elden. Han brände hela hvalfiskbarden och lät
bära ut i vinden de kläder, kvinnan legat i. Han kvad:
»Ej man runor riste,
Reder man dem icke,
Mången vådligt villad
Vardt af dunkla stafvar:
Tio mörka tecken
Täljda skifvan gömde.
Det har kval och kvidan
Kvinnan länge vållat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
