Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade Egil:
»Ja, det kommer af tången. Man får stark törst
af den.»
»Vill du dricka fader?» sporde hon.
Han tog mot drycken. Den var i ett uroxhorn.
Han sväljde i stora drag.
Då sade Torgärd:
»Man har svikit oss. Detta är mjölk.»
Egil bet ett stort stycke af hornet och slungade
det bort.
Torgärd sade:
»Hvad skola vi nu taga oss före? Förbi är det med
vår föresats. Nu vill jag, fader, att vi förlänga våra lif,
så att du måtte kunna kväda en äresång öfver Bödvar,
och jag vill rista den på kafle. Sedan dö vi, om oss
så synes. Länge månde det dröja, innan din son
Torsten kväder öfver Bödvar. Föga höfves det, att ej
hans arföl drickes; och hur skall det ske, då ingen af
oss sitter med i laget?»
Egil menade, att föga troligt vore, han nu skulle
kunna dikta, om han ock pröfvade på.
»Men fresta det må jag» sade han.
Hans andre son Gunnar hade ock dött kort förut.
Nu började Egil kvädet, som lyder så:
»Tungt jag anden drager,
Rör ej lätt min tunga,
Då det höfs åt sonen
Äredikt att sjunga.
Mycket svårt det har sig
Suttungsmjöden tömma.
Ej jag sång kan hämta
Upp ur hjärtats gömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
