Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanslägtats, att han skulle låta dig onäpst roffa sig. I,
Stenar och Anund, borden veta, att Åne fick sin jord
af Grim, min fader. Nu har Torsten dräpt för dig
tvänne trälar. Lätt är för en hvar att se, det de fallit
på sina gärningar och ligga ogille; och låge de så, om
de ock varit frie män. För det du nu, Stenar, aktat
råna ifrån min son Torsten de ägor, han med mitt
minne tagit emot, och jag fått i arf efter min fader,
skall du lämna från dig din jord på Anebräcka och ej
hafva för den en enda penning. Häller icke skall du
hafva ditt bo eller hemvist här i häradet söder om
Långån. Innan fardagarne gått, skall du vara undan
från Anebräcka. Men vill du icke efter den tiden
oförtöfvadt draga dädan, eller bryter du något, jag här
faststält, falle du ogill för en hvar, som vill gifva Torsten
sin hjälp.»
När Egil satt sig ned, nämde Torsten strax vitnen
på hans dom.
Då sade Anund sjone:
»Nog skall det menas, Egil, att den dom, du här
fält, är väl vrång. Om mig själf kan jag säga, det jag
gjort mig all möda att fjärma all fiendskap, men
hädanefter skall af mig på intet sparas, som kan skada
Torsten. »
»Min tro är», svarade Egil, »att ju längre våra
tvister dragas ut, dess värre varder det för dig och din
son. Jag tänkte, Anund, att du visste, det jag förr
värnat min rätt mot sådane som I bägge. Men Odd
och Enar, som känt sig så starkt dragne till eder sak,
har af den vunnit en ära, dem värdig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
