Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot honom och sade, att han ville tala med honom
ensam. Torsten böd följesmännen rida i förväg. Ire
sade honom, att han om dagen varit uppe i Enkunna
och sett till fåren.
»Men jag såg ock», fortfor han, »hur tolf spjut och
någre sköldar skeno i skogen ofvanom vintervägen.»
Torsten sade så högt, att hans följeslagar klart
hörde det:
»Hvi lyster honom så starkt att träffa mig, att jag
icke kan få rida min väg hem? Dock torde Alvald
finna det obilligt, att jag vägrar honom ett samtal, i
fall han är sjuk.»
Ire lopp det fortaste, han kunde, upp till fjälls.
Torsten sade till sine män:
»Lång synes mig vägen bli, om vi först skola rida
söder ut till Alvaldsstad. Alvald sände mig bud, att
jag skulle komma till honom. Månde han dock ej finna
sig för väl lönad för den oxen, han gaf mig sista hösten,
om jag söker upp honom, när han menar det vara af
vikt för sig.»
De redo söder ut öfver myrarne och sedan ridvägen
längs med Gufån. Snart sågo de söder om ån en mängd
boskap. En man stod bredvid. Det var Alvalds
huskarl. Torsten sporde honom, om alt stod väl till på
gården. Karlen svarade, att det stod ypperligt till, och
var Alvald inne i skogen och högg ved.
»Då skall du», sade Torsten, »säga honom, att om
han har nödvändigt ärende till mig, skall han komma
till Borg. Jag rider nu hem.»
Och det gjorde han.
Sedan spordes det dock, att Stenar legat med elfva
man i försåt vid Enkunna.
Torsten låtsade, som om han ej hört något därom,
och alt var lugnt en tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
