Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 1. Åke och Palne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigurd gjorde sig resfärdig. Med ett skepp och sextio man
drog han norrut till Götland.
Han kungjorde jarlen sitt ärende och bad å Palnes vägnar
om hans dotter; han sade, att guld icke tröt denne på Fyn,
men hans lif stode på spel för sorgens skull.
Slutet vardt, att jarlen lofvade bort dottern, och skulle han
sjelf bringa Palne bruden.
Sigurd vände åter till Fyn med detta budskap; och strax
vardt det mycket bättre med Palne. Ett ståtligt gille tillrustades,
och intet vardt dervid sparadt.
På den utsatta dagen kom jarl Ottar med stort följe till
Fyn. Der hölls sedan ett yppigt gästabud. Hedersamt vardt
Palnes bröllop drucket.
Den första aftonen somnade Ingeborg fort in. Hon fick en
dröm.
Då hon vaknade, sade hon Palne den.
»Jag drömde», berättade hon, »att jag var här i denna gård.
Jag tyckte mig hafva uppe en lingrå väf; mycket var ej färdigt
af den. Ränningen var behängd med sina vigter; i det jag nu
väfde, föll ifrån dess midt baktill en vigt ned, och jag tog upp
den. Då såg jag, att alla dessa vigter voro manshufvud: det,
som lossnat och jag upplyft, betraktade jag. Och jag kände
igen det.»
Palne sporde, hvem det hufvudet tillhört.
Hon svarade: »Harald Gormsson!»
»Detta är bättre drömdt än odrömdt», sade han.
Gillet slöts, och gästerna drogo hem med ansenliga gåfvor.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
