Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 11. Sigvaldes svek mof konung Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt timat. Alla skola vi i underdånighet tjena eder och, såsom det höfves, gifva eder på allt sätt den största hyllest.»
Konungen förklarade sig skola hålla till godo med allt detta
— sådan hans ställning nu var.
De seglade österut mot Venden, tills de nådde Jomsborg.
Sigvalde uppvaktade på allt vis konungen, såsom tillbörligt
var, och jomsvikingarne tillrustade för honom ett gästabud.
Der sade Sigvalde honom, hvad orsak han haft att föra
honom bort från hans land: å hans vägnar hade han friat till
konung Burislefs dotter, en mägta fager, klok och i hvarje
hänseende förträfflig mö.
»Detta har jag blott gjort af vänskap för eder, herre»,
sade han, »jag ville ej, att I gingen miste om ett så ypperligt gifte.»
Konung Sven sporde, hvad hon hette, mön, som han tillärnat
honom.
»Qvinnan, som jag för eder giljat till», svarade han, »heter
Gunnhild. Den andra af konungens döttrar heter Astrid; henne
har jag fäst mig. Dock är Gunnhild i allt mycket för mer än
systern. Nu skolen I, herre konung, sitta i ro här vid
gästabudet i Jomsborg, medan jag drager till konung Burislef och för igenom både er och min sak. Raskt skolen I få vetskap om utgången, och skall den i allo varda för eder god!»
Sedan for Sigvalde till konung Burislef.
Han sade honom, att han nu kommit dit för att äkta dottern
Astrid.
»Jag har fullgjort, hvad öfverenskommet var», förklarade
han; »konung Sven dväljes i Jomsborg — i vårt våld!»
Då Burislef hörde, att danakonungen var fången, vardt han
mycket glad och ville strax fara åstad till Jomsborg.
Men Sigvalde bad, att det måtte tillåtas honom sjelf att i
allt döma emellan de båda konungarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
