Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 12. Vid Strut-Haralds Graföl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När konung Sven förnam, att de voro på väg att blifva
dödsdruckne, ty de pratade mycket och voro muntra och drogo
sig icke för att säga, hvad de eljes skulle hafva hållit inne med, då tog han till orda:
»Mägta stor är gästernas mängd härinne, och månge äro vidt
berömde män. Jag ville nu bedja eder företaga något, som kunde varda oss alle till skämtan och glädje.»
»Detta är väl taladt, konung», sade Sigvalde; »slikt kunde
också väntas af eder. Men oss synes bäst, att I begynnen, ty
vi hafve alle att med huldskap följa eder, höge herre!»
»Jag vet», svarade Sven, »det hafva skett, att män
högtidligen afgifvit löften, sig sjelfve till gamman och ros. Mig lyster att fresta den leken, ty jag håller före, att I, jomsvikingar, som ären så store män, i all frejd större än andre kämpar å verldens hela norra hälft, skolen för visso i slik skämtan komma fram med mycket, som är mägta märkligt; och skall det visa sig, att I i detta som i allt annat stån vida öfver andre män. Troligt är, att man länge skall hafva edra löften i minne och prisa dem.
Dock vill jag icke vägra att sjelf begynna denna gamman.»
Konung Sven fortsatte:
»Det löftet gör jag, att innan trenne vintrar äro lidne, skall
jag hafva fört min här vesterut till England och äfven bort
derifrån; och skall då konung Adalråd antingen vara fallen eller jagad ur landet och hans välde vara i mina händer. Nu eger du att tala, Sigvalde!»
»Det skall jag ock, herre», sade han.
Man bar till honom ett väldigt dryckeshorn. Han stod upp,
tog emot det och talade:
»Jag gör det löftet, att jag, förrän den tredje vintern gått, skall draga till Norge och der fara jarl Håkan härjande till mötes. Ej skall jag vända om, innan jag dräpt jarlen eller drifvit honom dädan; eller ock skall jag sjelf till sist blifva liggande qvar der »
Han drack ut hornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
