Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 13. Jomsvikingarne härja i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han önskade, välte sig den andre om och låg aldrig lugn i skålen; deraf vardt en stark klang.
Dessa klenoder gaf jarlen Ejnar samt bad honom vara glad.
Han stannade qvar och sprang icke bort mera.
Af detta fick Ejnar ett tillnamn. Han kallades skålglam.
De öfriga isländingarne voro Vigfus Viga-Glumsson, Tord
vensterhand och Torlef skuma, son af Torkel rike från Myrarne vesterut i Dyrafjärden.
Det berättas, att Torlef skuma drog till skogs och högg sig
en väldig klubba af en knotig trästam. Sedan gick han hän, der kockarne redde till maten, svedde klubban lätt och härdade så knottrorna.
Han vandrade ned till skeppen och mötte jarl Erik, i hvars
följe var Ejnar skålglam. När jarlen såg denna ansenliga klubba, som Torlef hade i handen, sporde han:
»Hvad vill du med den der digre knölpåken, du bär på?»
Torlef svarade således:
»I handen jag har,
För hufvun gjord,
Store benbrytarn,
Sigvaldes ofärd,
Vikingars ve,
Värnet för Håkan.
Skall ekeklubban,
Om jag lefver,
Icke varda
Vänlig mot daner!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
