- Project Runeberg -  Från vikingatiden. Ny följd fornnordiska sagor /
130

(1888) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERVARS OCH HEDREKS SAGA - 4. Hervar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dvaldes hon en tid och kallade sig Hervard. När något senare
deras höfding dog, tog Hervard befälet öfver dem.

En gång, när de kommit till Samsö, gick hon i land, men
ingen af hennes män ville följa henne, ty de sade, att ingen kunde uthärda att der vara ute vid nattetid. Hervard förklarade, att man kunde vänta sig stora skatter i grafhögame.

Hon trädde upp på ön kort före solens nedgång.

Skeppen lågo qvar i Munarvåg.

Hon träffade en boskapsherde och sporde honom om tidender.

»Icke känner du till denna ö», svarade han; »följ hem med
mig, ty här är icke nyttigt för någon att vara ute, sedan solen gått ned; sjelf vill jag fort hem.»

»Säg mig», återtog Hervard, »hvar är det Hjörvärds högar
ligga?»

»Du är stadd på en farlig väg», sade han, »då det lyster dig
att om natten utransaka, hvad ej mången vågar midt på dagen.
Brinnande eld sväfvar öfver platsen, så snart solen sjunkit.»

Hervard förklarade, att hon förvisso dock skulle besöka
högarne.

Herden fortsatte:

»Jag ser, att du är en oförsagd man, fast fåvitsk. Mitt
halssmycke skall jag gifva dig, blott du följer med mig hem.»

»Gåfve du mig ock allt, hvad du egde», svarade Hervard,
»så kunde du dock icke hejda mig.»

När solen sjunkit, vardt det väldiga dån ute på ön, och
högarnes eldar lågade upp.

Herden blef förfärad och tog till fötter. Han lopp till skogs och såg sig icke om en enda gång.

Hervard såg eldarne, och högarnes innevånare såg hon stå
utanför dem.

Framåt gick hon utan att rädas. Hon trådde flammorna,
som vore de rök, till dess hon nådde bersärkarnes hög.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baufrvikny/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free