- Project Runeberg -  Från vikingatiden. Ny följd fornnordiska sagor /
190

(1888) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras sköldsvenner. När holmgången nyttjades såsom rättsmedel,
skulle före stridens början då gällande holmgångslag framsägas af
den utmanande; deremot hade den utmanade rätt att gifva första
hugget och att ställa annan man i sitt ställe. Den, som först blef
sårad, kunde friköpa sig från vidare kamp genom erläggande af en
summa, holmlösen, som vanligen utgjorde tre mark silfver.

Holmgård, ett stort rike med en borg eller hufvudstad af
samma namn, i den nordliga delen af Gårdarike. Namnet
tillkommer närmast landet mellan Ladoga och Onega. Men från dessa
trakter sträckte riket H. sig dels något mot söder, dels från
Ladogasjön upp mot Hvita hafvet. De gamle nordborna stodo i liflig
förbindelse med detta rike. Staden H. antages vanligen vara det
bekanta, af Rjurik anlagda Novgorod.

Hunaland och Hunafolk omnämnas flerestädes i Eddan och
de mytiska fornsagorna. Sigurd Fåfnesbane kallas i hjeltesångerna
»den hunske konungen», »hunske hjelten». Der talas ock om
hunska kämpar, tärnor, hästar o. s. v. Liksom i Hervararsagan berättas
äfven i Vilkinasagan m. fl. sagor mycket om Hunaland, dess
konungar och krigshärar. Då alla dessa fornskrifter äro mytiska, kan
naturligtvis Hunalands läge icke geografiskt bestämmas. Det är ett
fabelland, som med poetisk frihet flyttas omkring till olika trakter,
allt efter som hjeltens bedrifter kräfva. Det skiljes från andra land
genom gränsskogen Myrkviðr, d. v. s. den mörka skogen, men
förlägges än långt i söder, än högt uppe i norden vid Bjarmaland; än
gränsar det, såsom i Hervararsagan, till Redgotaland, än finner man
det i olika delar af Tyskland, än på begge sidor af Bottniska viken
ända ned till Gestrikland. Flere af dessa olika uppgifter kunna
måhända ställas i något samband med de från historien kända
hunnernas vandringar. En sägen förmäler, att Hunneberg i
Vestergötland skall hafva sitt namn efter en hunahär, som en gång förskansat
sig på detta berg. Dylika gissningar finnas äfven om andra
liknande ortnamn.

Hyllningsstenen, s. 177. Med den torde förstås en hög sten
i goternas hufvudstad, på hvilken konungen, som skulle hyllas, steg
upp, på det han måtte kunna ses af allt folket. Det är naturligt,
att i visan först nämnes grafven, som gömmer de forne kungarnes
ben, och derpå den sten, hvartill den nya furstens värdighet är fäst.
Att denne trädde upp på en sten för att hyllas, var i forntiden ett
vidt utbredt skick. Så berätta svenska författare, att de nyvalda
konungarne stego å Mora ting vid Upsala upp på en hög sten.

Hövund (isl. höfundr) kallas domaren antagligen såsom den,
från hvilken afgörandet utgår. Höfundr har utgått af hefja, lyfta,
främja.

Jettehem, (Jotunhem, Jötunhem) eller jetteverlden, kallades
ursprungligen det område, som jettarne troddes bebo. Menniskornas
verld tänktes upptaga midten af jordskifvan och vara omgifven af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 1 09:29:44 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baufrvikny/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free