Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med näfverränsel på ryggen
har hon vid höften sin bockhårsskräppa,
låter ej stickan en maska släppa,
när upp hon blickar ibland;
och under den runda pannan
blånande sken ur ögonen strömmar
dunkelt, som dolde det sällsamma drömmar,
och åter går solbrynt hand.
Ty mycket i hemmet fattas;
senhöst kommer med dag, som kyler,
snön de ensliga stigarne skyler,
då bärge sig den, som kan! —
Vid sidan ett vallhorn hvilar,
tidt det i öde skog med gamman
kallat väninnor att valla till samman,
så stora ledsnaden svann.
Men timmarne ilat undan;
högt står solen; på myren blifva
korna, och ingen nu bort vill drifva.
Där närmar sig Sommarlin,
hvitbringade, gula skällkon:
barkmjölets doft ur skräppan kännes,
nog får hon aldrig, hon tror det är hennes,
och skräppan hon håller för sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
