- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
14

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lugn blir skogen — med ens på toner rik:
kommande långt ifrån, de hvälfva sig fram,
vagga sin klangvåg sakta från stam till stam
Marit stannar. Hon lyss till skogens musik.

Ensligt och underligt stilla rundt ikring!
Trassliga snåren af granar och enar och al
fulla af välljud hvila i skugga sval.
Ormbunkbladen luta i ljusgrön ring.

Bruset ånyo går i kronornas rund,
tonernas vaggning stillnar så af och dör.
Åter de strömma. Bak ’grönskan där innanför
ljudlöst det liksom rör sig i bäfvande stund.

Marit darrar: trollen i dag ha fäst!
Lätt måntro de vid smältande harposång
svinga om brud och brudgum i kedja lång,
skimrande jollrar där inne mång gillesgäst!


*     *
*



Där borta i Leksand klockorna ljudit,
till högmässogudstjänst församlingen bjudit.


illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free