- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
17

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I LEKSANDS NORET

Det sägs, man en krigsgärd väntar —
nu åren svunnit, det halfva tjog,
se’n sist man knektarne sände
att länder vinna på långa tåg.

På träben mång krigsman knoga fått
här hemma, se’n vida vägar han gått.

Det var, när han öfver hafven
med kungen följde, och isen ej brast,
då dansken man slog för pannan,
så ej han visste till sig i hast.

Carl Gustaf en karlakarl dock var,
fast tiden var led, när han kronan bar.

I landet regera nu herrar,

som endast låta sig höra af,

när myndige fogden kommer

att taga den skatt, man ej själfmant gaf.

Till lifs de vilja hvar bonde blott

och yfvas själfve i stora slott.

Och kvinnor i hvita hucklen

och mörka kjolar och barn vid barm

sig grufva i endrägt öfver,

hur året är svårt, och man blifver arm.

Och jäntor ståta med granna band

i håret och hålla hvarann i hand.

17

Marit vallkulla.

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:53:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baumarit/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free