- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
73

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och far förtalde henne:
när hvila han tog,
då hördes hugg som hans egna
skalla i närmaste skog;
men människa fans ej där inne —
bärgråna bara
det var, som ville i skogen
honom ett sällskap vara.

Och lysande blå är luften,
förutan en sky,
där nere stå rönnarne röda
i solbestrålad by;
vid sidan stå bärgen med höstgul
strimma på strimma,
och Siljans böljor i fjärran
bak Leksands kyrktorn glimma.

Nu öppnas byaledet;
med långsamma steg
sig Elijn närmar längs naken,
stängselomgärdad teg;
och Marit sig häjdar, som ville
till skogs hon springa —
hon fängslas af glödande ögons
blickar, som henne stinga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free