- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
123

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Anmärkningar.

——



Middagsrast, s. 4. Till hvarje fäbodställe hör ett flertal
skogfria smärre platser, belägna merendels på en höjd eller
utmed en sjöstrand. En sådan plats kallas sofhol
sofbacke — och på den samla sig hvarje dag vid middagstid
de i skogarne på olika håll vallande kullorna med sin
boskap. Här intaga de sin middagskost, hvarefter en och
annan timme tillbringas under samspråk eller sömn.

Löfjerska är i äldre språket en benämning på
trollkvinna.

Salmvärset i Tunga timmar, s. 78, är hämtadt från
svenska salmboken af 1695 n:o 296 v. 3; omkvädet i
På vakt mot Ljotan, s. 87, tillhör salmen 281 v. 1
därsammastädes.

I fjöset eller fähuset brukade fordom kullorna hvarje
tisdags- och fredagsnatt vid nyårstiden sysselsätta sig med
bandväfning samt därunder taga emot besök af bekanta
»gossar», åt hvilka banden skänktes såsom nyårsgåfvor.
Denna plägsed fortlefver ännu, fast man numera flyttat sig
in i kamrarne.

Ljotan är namnet på hin onde; af dalspråkets ljot,
som betyder ful, led; således samma ord som riksspråkets
»den lede».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:53:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baumarit/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free