- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
9

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hon sände därför ett par män ut att se till, hvad det var
man eldade med.

De funno därute ett hus, uppfyldt af valnötter; och de
inberättade detta. Då sade drottningen:

“I sanning är denne konung storslagen, och han sparar
intet fór sin heder — ingen ved i världen brinner bättre!“

Det var hon, som tillställt alltsamman fór att sedan se,
hur konung Sigurd skulle reda sig.

Därefter rustade sig denne till hemfärd.

Alla sina skepp skänkte han käjsaren, och guldprydda
drakhufvud glänste på det, som han själf hade styrt. Dessa
hufvud sattes på Peterskyrkan[1], där de allt sedan varit att se.

Till gengäld gaf käjsar Kirialax honom många hästar och
ledsagare, som skulle följa honom igenom riket.

Konung Sigurd drog kort därefter från Miklagård, där
många nordmän stannade kvar och togo tjänst.

Omsider kom konungen åter hem till sitt land och
hälsades där med glädje.

Det sades, att ingen man ifrån Norge farit en skönare
färd än han.

Tjugo vintrar var han då och hade varit tre vintrar på
färden.

*


Ett vad.



En man hette Toraren Näfulfsson. Han var isländing,
mycket klok och lade sina ord synnerligen väl. Ibland högt
uppsatte män var han djärf i sitt tal. Han var jämt på färder
och hade länge vistats utomlands.

Toraren var en mycket ful man, och märkligast var det,
huru vanskapliga hans lemmar voro. Händerna voro stora och
fula, men fötterna ännu mycket fulare.

[1] Den engelske häfdatecknaren Vilhelm af Malmesbury säger, att Sigurd
lät sätta sitt med gyllene drakar smyckade skepp på toppen af Sofia-kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:53:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordman/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free