Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstånd. Han vände sig från sin dårskap och styrde sedan
sitt rike.
Han styrktes och gladdes af sina män och männen af
honom och riket af bäggedera.
När konung Harald sålunda hade rönt den rödkindade
finnkvinnans svek, vardt han så vred, att han dref ifrån sig
hennes söner och ville icke mera se dem.
Gudröd Glans for då till sin fosterfader, den fräjdade
skalden Tjodolf af Hvin, en af konung Haralds hofskalder.
Han bad honom draga med sig till konungen, ty Tjodolf var
dennes käre vän.
Då de voro rustade fór färden, gåfvo de sig åstad till
Upplanden, där konungen vistades.
Sent en afton trädde de in i hans hall. Där hölls då
gästabud.
De satte sig nederst vid dörren utan att varda igenkände.
Konungen gick fram och tillbaka på golfvet och såg hän
till bänkarne, medan mjöden blandades. Han tyckte då, att
gästerna blifvit väl många, och han mumlade:
“Mjödlystna äro de alla
härinne kämparne mina,
Här ser jag nu alltför många
i fäjade rustningar skina!“
“När vi bland blixtrande svärden
måste med konungen gånga,
när fór hans lif vi stredo —
då vi ej voro för många!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
