Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"beror väl något af, hvem den man är, du kappas med; men
hvarför spörjer du mig ej, hvad jag heter?“
“Ditt namn bryr jag mig icke om att veta“, genmälte
Kjartan.
“Det må man tillstå“, fortfor mannen, “att du både är en
duktig karl och att du låter nog så stormodig. Icke dess
mindre skall du nu veta mitt namn och med hvem du i
simning tagit nappatag: jag är Olof Tryggvason och kallas
numera konung här i landet.“
Kjartan gaf intet svar utan gick sin väg, som han stod,
i blotta kortrocken.
Konungen, som då äfven var klädd, kallade på honom
och bad honom ej hafva så brådtom.
Han kom med sakta steg tillbaka.
Då tog konung Olof kappan af sina skuldror, räckte
honom den och sade:
“Icke skall du återkomma så där utan kappa till dina
kamrater, så ansenlig och lyckosam som du är. Jag vill gifva
dig den här, och vill jag, att du, liksom jag, håller den lek,
som vi nu bägge haft, för glädje och gamman, ty jag väntar,
att ingen skall kalla dig mindre god simmare, därför att jag
i denna idrott är din jämlike.“
Kjartan tackade konungen fór gåfvan, gick sedan bort
till sina landsmän och visade dem den goda kappan.
Men isländingarne tyckte alls icke om, att han tagit emot
den skänken. De menade, att han därmed gifvit sig i den
kristne konungens våld och gjort sig afhängig af hans vänskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
