Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det går raskt undan fór honom, lös och ledig som han
är, och han hinner fram till tjufstugan förr än Värre, ty dennes
väg var svår, och bördan var tung, och karlen var fet.
Ond går nu fram på gångstigen emot honom, och när
de mötas där i mörkret, tager han till samma list, som Värre
haft förut. Han låtsar sig vara Värst och talar just med
dennes röst.
“Käre vän“, säger han, “jag var så orolig för, hur det
skulle gå dig, att jag icke kunde sofva. Men du har ju gjort
en vacker fångst. Nu är du väl också satans trött, och det
är då alls icke för mycket, om jag tar och bär det här fläsket,
så långt som är kvar af vägen. Sätt dig nu ned och pusta
en stund!“
“Det skulle icke vara så galet“, säger Värre, “ty jag är
alldeles lam i axlarna", och så lämnar han ifrån sig sin börda.
Ond bonde gifver sig genast åstad; och när han gått ett
litet stycke, viker han af inpå den andra gångstigen och skyndar
sig hemåt.
Länge dröjer det ej, förrän Värre är uthvilad och går
fram till stugan.
Han väntar, att hans stallbroder Värst redan satt grytan
på elden; men så var det visst inte, ty där ligger Värst och
snarkar i sin säng.
Då ropar Värre högt och spörjer, hvar han hade gjort
af fläsksidan och hvarför han är en sådan lat drummel, att
han icke orkat göra upp eld.
Värst far upp yrvaken.
“Hvad bråkar du för?“ väsnas han; “inte har jag tagit
ditt fläsk."
Nu går det upp ett ljus fór Värre, och han säger fór sig själf:
“Ja, ja, du bonde, ännu få vi väl se, huru det här kan
aflöpa."
Och strax kastar han af sig tröjan och löper, det fortaste
han kan, samma väg, som han nyss hade kommit.
Och så hinner han fram till gården, innan bonden kommit
dit tillbaka. Ty Ond fick äfven känna på, att fläsksidan låg
tung på axlarna.
Värre går fram till en vedtrafve; han ser, att bondens
hustru där lagt ut en kjol och en hufvudduk till att torka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
