Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så blef Torbärg åter förman fór arbetet, till dess skeppet
stod alldeles segelfärdigt.
Det var en drake, och konung Olof kallade den Ormen
Långe.
Därå voro trettiofyra rum, hufvudet och stjärten voro helt
och hållet guldbelagda, och relingarna voro höga som på
hafsskepp.
Detta skepp har varit det bästa och med mäst kostnad
byggda i Norge.
*
Hunden Vige.
Då konung Olof Trygvason en gång var på härnadståg
vid Irlands kust, hade han en stor här ombord på sina skepp,
och det hände sig, att man behöfde göra strandhugg.
Konung Olof gick med sina män upp i land, och snart
drefvo de en stor mängd boskap ned till stranden.
Då kom en bonde efter dem och bad dem återlämna alla
de kor, som han ägde i den hjord, de drefvo framför sig.
“Haf gärna bort dina kor“, svarade konung Olof, “om
du blott kan känna igen dem och få dem skilda från denna stora
nötskara, så att du icke därmed på något sätt försinkar vår
färd. Men jag tror icke, att du eller någon annan kan få fatt
på dem bland så många hundrade nöt.“
Bonden hade emellertid med sig en stor hjordhund.
Han visade denne in ibland de sammandrifna djurflockarne.
Hunden sprang rundt ikring dem alla; snabbt skilde han
undan lika många kreatur, som bonden sagt sig äga, och
dref dem bort ifrån de andra.
Alla voro märkta på samma sätt, och kunde man däraf
veta, att hunden känt igen de rätta.
Då sade konungen:
“Förunderligt klok är din hund, bonde! Vill du gifva
mig honom?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0053.html
