Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han är ute. Icke saknar han guld och silfver på sig.
Fyra kakor bröd samt kött gifver man honom hvarje dag.“
De gingo sedan till sängs. Men konungen vakade hela
natten. Han var i sina böner.
Då dagen kom, gick han till mässan, sedan till
måltidsbordet och sist till tinget.
Med vädret var det så, som Gudbrand den föregående
dagen sagt. Himlen var mulen, men rägn föll ej.
Då stod biskopen upp; han var klädd i korkåpa, hade
tvehornad mitra på hufvudet och krumstaf i handen.
Och han talade tron fór bönderna, sägande dem många
järtecken, som Gud hade gjort. Sitt tal slöt han väl.
Tord Istermage reste sig upp och svarade:
“Mycket talar han där, hornmannen, han med stafven i
hand — som upptill är krum som ett vädurshorn! Enär I,
god’ vänner, sägen eder gud kunna göra så många järtecken,
talen då vid honom i morgon bittida före solens uppgång, att
han låter den skina i klart väder. Då skola vi mötas och
göra ettdera — sämjas eller slåss!"
Därmed skildes de.
Hos konung Olof var en man, som hette Kolben Starke.
Han gick alltid gjordad med svärd och hade i handen
en stor klubba.
Konungen tillsade honom, att han skulle nästa morgon
hålla sig tätt vid hans sida. Till sina män sade han:
“Gån i natt dit, där böndernas skepp ligga, borren hål
i dem alla och riden i väg med deras hästar, långt bort från
gårdarne!“
Så skedde.
Men hela natten var konungen i bön. Han bad Gud, att han
måtte med sin mildhet och miskund undanrödja alla motigheter.
När gudstjänsten nästa morgon var slutad, drog han till
ting. Det var i dagbräckningen.
Åtskilliga bönder hade redan anländt. Men snart sågo
konungen och hans män en stor skara närma sig; de buro
emellan sig en ansenlig människobild, från hufvud till fot
glänsande af guld och silfver.
När de bönder, som redan voro på tinget, sågo tåget,
lupo de alla upp och bugade sig fór vidundret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
