Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen reste sig upp och talade:
“Icke vet jag, hvad detta edert spring och stoj skall
betyda. I kunnen nu se, hvad eder gud förmådde, som I gåfven
guld och silfver, rum och kost, och I sen nu, hvilka vättar
njutit det allt — råttor och ormar, ödlor och paddor! De hafva
det illa, som tro på slikt och ej vilja öfvergifva sin dårskap.
Tagen edert guld och edra smycken, som nu ligga rundtom
här på marken, och bären alltsamman hem till edra kvinnor!
Men pryden aldrig stockar och stenar med sådant! Gören
nu edert val: antingen tagen I emot kristendomen eller hållen
I strid med mig i dag. Segre den, som seger får af den Gud,
på hvilken vi tro!“
Dala-Gudbrand reste sig upp och sade:
“Stor skada hafva vi fått på vår gud; och eftersom han
icke förmått hjälpa oss, vilja vi nu tro på den Gud, du tryggar
dig till.*
Därefter togo de alla emot kristendomen, och biskop
Sigurd döpte Gudbrand och hans son.
Konung Olof och biskopen kvarlämnade där lärare efter
sig; och de skildes som vänner, hvilka förut varit ovänner.
Gudbrand lät sedan bygga en kyrka där i Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
