Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man följde ut dem i gården, yttrade Gyda:
“Foren till konung Harald denna min hälsning, att jag
blott på det vilkor ärnar blifva hans äkta hustru, att han
dessförinnan fór min skull lägger under sig allt Norge och
råder däröfver lika fritt som konung Erik öfver Sveavälde
eller Gorm den gamle öfver Danmark, ty först då tyckes han
mig kunna kallas en värklig konung.“
Sändebuden kommo åter till konungen, framförde dessa
möns ord och sade, att hon var en förunderligt djärf och
oklok kvinna samt att rätt vore, om konungen sände en hel
flock män efter henne och hon sålunda blefve tagen med
vanärande våld.
Men då svarade konung Harald, att denna jungfru
ingalunda talat illa eller gjort något, som vore hämd värdt —
tvärtom skulle hon hafva mycken tack fór sina ord.
“Ty hon har", sade han, “påmint mig om sådant, som
jag själf underligt nog icke förr besinnat. Nu gifver jag ett
löfte, som jag hänskjuter till den Gud, hvilken mig skapat
och som härskar öfver allt: aldrig skall jag klippa eller
kamma mitt hår, förrän jag underlagt mig hela Norge med
skatter och styrelse — eller ock skall jag dö!"
För dessa ord tackade honom Gutorm, hans härs
befälhafvare, som därtill förklarade det vara konungsligt värk att
hålla gifvet löfte.
Sedan underlade konung Harald sig hela Norge, såsom
det förtäljes i hans saga.
När han sålunda blifvit envåldshärskare öfver allt landet,
påminte han sig den hälsning, den storsinta jungfrun sändt
honom.
Och han tog henne till äkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
