Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mäst rosats, ty du vågade icke säga sanningen och
bekänna, hvem du diktat kvädet om, din usling! Men nu skall
jag löna dig fór din lögn och ditt lösa tal: så sträng och hård
ögonvärk skall du få, att dina båda ögon skola spränga sig
ur ditt hufvud, om du icke gör denna din stora skam
veterlig fór alla, att du tagit lofkvädet ifrån mig och skänkt det
åt annan kvinna. Aldrig skall du blifva frisk igen, om du
icke stryker de värser, du ändrat till heder för Tordis
Grimasdotter, och sätter i stället dit det, som du först sjungit om
mig, och icke kallar detta kväde, Kolbryns-kvädet, efter någon
annan än den, som det först blef diktadt om.“
Det tycktes Tormod, att Torborg Kolbryn var både vred
och stormodig, och han såg henne tydligt försvinna.
Omsider vaknade han vid en så svår ögonvärk, att han
knappast förmådde hålla ett skrik inne; och återstoden af
natten kunde han icke sofva.
Den morgonen blef han länge liggande.
Hans fader, som hette Bässe, steg upp som han plägade;
och då alla i huset voro uppe utom Tormod, gick han hän
till honom och sporde, om han var sjuk.
Tormod förklarade, att han haft en stygg dröm, och då.
fadern frågade, hvad han drömt, berättade han allt och därtill,
huru det förhöll sig med lofkvädet.
“Det är olycksaliga kärestor du har“, sade fadern Bässe,
“den ena kan du tacka fór, att du blifvit lemlästad, så att du
har en minnesbeta däraf i alla dina dagar, och fór den andras
skull är du nu nära att mista dina båda ögon. Jag vill råda
dig att ändra det där kvädet, så att det blifver som förr, och
låta Torborg få behålla det.“
“Jag skall göra, som du säger“, svarade Tormod.
Han gjorde vitterligt fór alla, huru det förhöll sig med
Kolbrynskvädet, och i många vittnens närvaro gaf han det
sedan till Torborg i ostympadt skick.
Då blef det genast bättre med hans ögon; och han kom
sig till sist helt och hållet från den sjukdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
