- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
97

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Lägg du det på minne, Glum“, sade han, “att du ränt
din väg och ej vågat invänta Skuta!“

“Sant är det“, svarade Glum, “men jag ville önska, att
du rände ett längre stycke väg, innan solen går ned i afton.“
Och han kvad:

“Väl som rena guldet
skattar jag hvart snår,
som i grönska står —
ofta värn af vida
skogar vargen får!“


Så skildes de fór den gången.

Glum hastade hem och samlade folk. Han förtalde, hvilken
snara man lagt fór honom, och sade, att vedergällning skulle
strax gifvas.

Om en kort stund sutto sextio man till häst. De redo
ned i dalen.

När Skuta skilts från Glum, gick han hän till sin häst
och red sedan bort längs med liden. Med ens såg han denna
stora flock män komma ridande efter sig, och han visste, att
det ej skulle sluta väl, om de finge tag i honom.

Snabbt fann han på råd. Han kastade sina vapen, bröt
af spjutskaftet, så att det kom att se ut som en staf, tog
af sadeln och red barbacka, vände sin kappa och gaf sig till
att ropa högt, som om han rede och letade efter får.

De hunno upp honom och frågade, om han sett en reslig
beväpnad man rida öfver backen.

“Det har jag visst“, svarade han.

“Hvad heter du?“ frågade de.

“Jag heter“, återtog han, “Vanlig i Myggvattenstrakten
men Sällsynt i Fiskebäckstrakten.“

“Svarar du oss med spott och gyckel?“ sade de;.men
han förklarade, att han ej kunde gifva dem bättre besked;
och därmed skildes de.

Men så snart de voro borta, tog han sina vapen och sitt
sadeltyg och red hän till sina män, det fortaste han förmådde.

Glums män vände åter och sade sin herre, att de endast
träffat en man, som gifvit dem spe till svar, och de berättade,
hvad han kallat sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free