- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
113

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig ur handen. Men sätt fart i hugget, så att det, vi ordat
om, fór den skull må kunna utrönas. Haf nu till bevis det,
som jag sagt!“

Torkel högg så flinkt till mannen, att hufvudet rök af
bålen. Det är berättadt, att knifven strax föll ur hans hand,
såsom väntas kunde.

Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och
Torkel ställde till honom sin vanliga fråga.

“Härlig finner jag min död“, sade han.

När hans hår svepts om käppen, utbrast han:

“Gumse, gumse!“

“Hvi kommer dig detta på tungan“, frågade Torkel.

“Därför att här icke finnas af det slaget för många åt
alla de tackor, I jarlsmän i går ropaden på, när I känden
såren svida“ [1].

Då trädde Håkan jarls son Erik fram och sade:

“Vill du hafva fred, gode kämpe?“

“Råder du för sådan, eller hvem bjuder den?“ frågade
mannen.

“Den bjuder, som har makt till det — Erik, son af jarl
Håkan“, svarade denne.

“Då vill jag taga emot fred“, sade han.

Erik tog till sig denne jomsviking och förklarade, att
han förvisso vore en präktig man.

Den nionde mannen vardt löst. Torkel sporde:

“Hur tycker du, det kännes, när du skall lämna lifvet?“

“Godt kännes det att dö“, sade han; “men jag vill, att
du medgifver, att jag icke slaktas som ett får. Jag skall
sitta lugn, om du blott hugger mig rakt i ansiktet. Lägg då
nogsamt märke till, om jag blinkar något, ty vi jomsvikingar
hafva ofta sagt, att vi ej skulle rycka till för slikt.“

Torkel samtyckte. Han ställde sig framför honom.

Lugn satt han för hugget, som tog honom i ansiktet.

Man såg honom icke blinka. Alls ingen skiftning i
dragen lät han ses, utom då döden for honom i ögonen; såsom
det ofta sker, när en man gifver upp anden.


[1] Täxten har här en ordlek, som är grundad på ljudlikheten mellan
stammen á (uttalad som långt a) i ordet ær, tacka, och utropsordet á,
uttryckande jämmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free