Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Icke vet jag, om jag gjorde det med hurtighet“,
genmälte han, “men bort kom jag med honom.“
“Hvad förmådde dig till denna färd hit, du gamle man
— skallig och hvit som en fiskmåsunge?“ fortsatte Erik;
“som sannast kan man säga, att hvart strå vill sticka oss
norrmän. Vill du nu hafva fred af mig, fastän det icke är dig
så ärofullt att lefva? Du synes mig icke vara något byte att
fälla, en så gammal gubbe.“
“Jag vill taga emot lifvet", svarade han, “ifall min
fosterson Vagn får behålla sitt.“
“Det får han“, sade Erik, “om jag kan råda; och det
skall jag också!“
Erik gick sedan bort till sin fader och förklarade, att
han ville, det alla ännu lefvande jomsvikingar skulle få nåd.
Håkan jarl svarade, att så skulle ske, som sonen ville.
Lifvet skänktes Vagn och alla hans män, och frid
gjordes mellan jarl Håkan och jomsvikingarne. Försäkran om
trygghet till lif och lem gafs dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
