Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvi är du så blek? Är du sårad? Hvarför beder du
icke om läkning?“
Tormod kvad då denna visa:
“Ej jag röd om kinden är,
stilla svida såren;
utaf oväns hugg jag bär
röda, djupa spåren.“
Sedan reste han sig upp, gick fram till elden och stod
där en stund.
Då sade läkekvinnan till honom:
“Gå ut, karl, och tag in veden, som ligger här utanför
dörren!“
Han gick ut och kom in igen med ett fång ved, som
han kastade på golfvet.
Då såg kvinnan honom i anletet och sade:
“Fasligt blek är denne mannen. Hvi är du sådan?“
Tormod kvad:
“Kvinnan, den läkande, undrar,
hvi jag som döden är blek.
Få varda fagra af såren,
stod jag i pilskurars lek!
Pilen med järnsvarta spetsen
flinkt från sin bågsträng drog —
nära mitt orädda hjärta
fäste den susande tog!“
“Låt mig se dina sår“, sade kvinnan; “jag skall förbinda
dem.“
Tormod satte sig då ned och kastade kläderna af sig.
Kvinnan såg på hans sår och undersökte det, som han
hade i sidan. Hon kände, att järnet satt därinne, men hon
var icke viss, åt hvilket håll det hade gått.
Hon hade i en stenkittel kokat samman stött lök och
andra örter, hvilka hon gaf de sårade att äta för att få utrönt,
om såren sträckte sig till inälfvorna, ty, då detta var fallet,
kände hon det af löklukten, som kom ur såren.
Hon bar sin anrättning till Tormod och bad honom smaka
den, men han svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0127.html
