- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
133

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Tolf män“, sade han till Kolfinna, “alla i praktkläder
komma hitåt sätern."

“De känna väl icke vägen då“, svarade hon.

“Ej vet jag det“, återtog han, “men nog rida de, som
om de kände den.“

När de nått fram till sätern, gick hon ut emot dem. Hon
hälsade Hallfred och sporde honom om nyheter.

“Nyheterna äro ej många“, svarade denne, “men jag vill
i ro förtälja dem, ty oss lyster att vara här i natt.“

“Nej“, invände hon, “jag vill, att du rider hän till
vinterhusen; jag skall gifva dig en vägvisare.“

Men han genmälte, att han ville blifva, där han var.

“Så få vi väl gifva eder något att äta“, sade hon,
“eftersom I viljen stanna här.“

De stego af hästarne; och när de om aftonen voro mätta,
sade Hallfred:

“Nu ärnar jag hvila hos Kolfinna, men I andre mån
ställa det fór eder, som I behagen.“

Sätrarne voro många, och det är berättadt, att enhvar af
männen valde sig en kvinna, hos hvilken han sof om natten.

När Hallfred och Kolfinna kommit i säng, frågade han,
om det stod väl till med kärleken mellan henne och Gris.

Hon svarade jakande.

“Kanhända är det så“, fortfor han, “men om annat tala
dock de visor, som du själf kvädit om honom, Gris.“

Hon sade sig ej hafva kvädit några visor.

“Blott en kort stund har jag varit här“, menade han,
“och ändock har jag hört dem.“

“Låt mig då höra“, sade hon, “hvad det är för kväden,
man gifver mig skulden förl“

Hallfred kvad två smädevisor, dem han själf diktat och
som det ej är nödigt att nedskrifva.

Dock hette det i den sista:

“Säfligt hän mot bädden skrider
make, trög i hågen,
lik en sillstinn mås, som glider
dåsig öfver vågen.“

“Icke vill Gris kväda nid om dig“, sade Kolfinna, “och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free