Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan de redo bort, kvad han:
“Ut ifrån sätrarne skrida
finhylta kvinnorna alla,
bjärt öfver däjliga kroppar
morgonstrålarne falla —
famne dem nu de männen,
som sina makar de kalla!“
Därefter redo de bort.
När Gris kom med sitt följe till sätern, fann han dem icke.
Kolfinna var mycket sorgsen.
*
Två skalder.
Till konung Harald Hårdrådes hird kom en sommar en
isländing vid namn Sneglo-Halle.
Han var en skald, som aldrig skrädde sina ord.
Hos konungen vistades äfven en annan skald, som hette
Tjodolf.
Han tycktes alltid vara en smula afundsjuk på de män,
som kommo till hirden.
En dag, då Tjodolf vandrade gatan fram med konungen,
hörde de, huru inne i ett af husen två män grälade och voro
nära att komma i slagsmål.
Det var en smed och en garfvare.
“Låtom oss gå bort härifrån“, sade konungen, “du skall
göra mig en visa om det där grälet.“
“Det är väl icke så nödvändigt, herre“, svarade Tjodolf.
“Gör nu, som jag säger“, återtog konungen, “och är
detta därtill något ännu kvistigare än du tror. Du skall göra
af karlarne något annat, än hvad de äro. Låt nu den ene
vara jätten Gerröd och den andre guden Tor.“
Han kvad strax en visa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0143.html
