Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Fram ur den gormande munnen
å stora bälgarnes Tor [1]
snabbt emot bockhudsjätten [2]
en mängd utaf viggar for.
Glad emot fräsande rägnet
hudskrapans Gerröd [3] tog,
när det från smedjesångers
ljudande värkstad [4] drog.“
“Denna visa är god och väl gjord“, sade konungen. “Nu
skall du dikta en annan, i hvilken du skall göra garfvaren
och smeden om till Sigurd Fafnesbane och draken Fafne och
ändock låta dem behålla sina yrken.“
En sådan visa kvad han ock.
“Du är en god skald, Tjodolf“, sade konungen och gaf
honom en fingerring af guld.
Om dessa visor blef det om aftonen mycket taladt vid
hirden, och hirdmännen menade, att Sneglo-Halle visst icke
förmådde dikta dylika.
“Nej, icke är jag så god skald som Tjodolf“, sade Halle;
“dock rör det mig mindre, blott jag ej är tillstädes, då han
kvader.“
Hos konung Harald uppehöll sig en frisisk man vid namn
Tuta.
Han var lågväxt som en dvärg och tjock.
En kväll lät konungen Tuta ikläda sig de vapen, han själf
äljes bar: brynjan Emma, hjälmen och svärdet.
Han befallde honom att, så utstyrd, träda inför hirdmännen
i dryckeshallen, när dessa sutto kring borden.
Han kom in, och alla skrattade åt honom. Han syntes
dem underlig. Då sade konungen:
“Den af eder, som strax på stället kväder om honom en
visa, får af mig denna knif och detta bälte.“
Det var stora kostbarheter, han bjöd.
[1] Smeden.
[2] Garfvaren.
[3] Densamme.
[4] Smedens mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0144.html
