- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
141

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där tarfvades, utom barn, ty sådana hade han många, och
allt hans hus försörjde sig mäst med hvad de fingo af
häradsmännen. En höst hade dessa en sammankomst för att
bestämma den hjälp, man skulle gifva de fattige. Först ropades
Tjodolfs fader upp; och där var, herre, en man, så hedersam,
att han gaf gubben en sommargammal kalf. Gubben gick
strax bort att hämta den. Och snart kom han, ledande kalfven
efter sig i ett långt och starkt rep, hvilket var försedt med en
ögla liksom en snara; den hade han lagt om sin hals och
han höll i repet med handen. När han kom till sin
gärdesgård, var den där utanför ej synnerligt hög, men innanför var
en djup grop. Han steg öfver gärdesgården och lät sig sjunka
ned på andra sidan. Men här var den högre än han beräknat,
och fötterna nådde icke gropbottnen, medan kalfven stretade
på den andra sidan. Då kom han sig ej fór att rycka repet
ifrån halsen, och däraf fick han sin bane. När barnen sågo
detta, sprungo de ut och drogo hem kalfven; och är det min
tro, herre“, slöt Halle, “att Tjodolf åt upp sin part af kalfven!“

“Det torde nog hafva sin riktighet“, sade konungen.

Då sprang Tjodolf upp och ville hugga till Halle, men
han häjdades.

“Jag skall förlika eder“, yttrade konung Harald, “och
det skall ej lyckas någon af eder att skada den andre. Det
var du, Tjodolf, som förde detta ämne på tal, och slikt var
alls icke nödvändigt.“

Han lugnade sig. Och Halle framförde nu det kväde,
som han diktat om konungen.

Det var ett godt kväde, väl gjordt. Konungen blef
mycket vänligt stämd mot Halle.

*



Sällskapsnöje.



En vinter voro de båda samkonungarne Sigurd
Jorsalafarare och hans broder Östen ute på gästabudsfärd i
Upplanden, där de hade hvar sina gårdar att gästa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free