Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna vill jag, att alla skola gå glada ifrån mig. Nog ser
jag ett annat sätt, som kunde antagas, nämligen ditt eget:
att lofva alla ondt — och ingen hör jag häller beskylla dig
fór brist på ordhållighet.“
Då utbrast konung Sigurd:
“Vida ikring har det blifvit sagdt, att den färd, jag
företog utom Norges gränser, var mycket höfdingavulen, men
under tiden satt du härhemma lik din faders dotter.“
“Nu tog du på bölden“, ropade Östen; “icke hade jag
börjat detta samtal, ifall jag nu skulle ha suttit svarslös —
det tyckes mig nästan, som om det vore jag, som gifvit dig
utstyrsel såsom åt en syster, innan du vardt färdig att fara
den utlandsfärden.“
“Du har kanske hört“, återtog Sigurd, “att jag i
Saracenernas land stridt talrika strider, och att jag i dem alla
vunnit seger och mångahanda klenoder, som aldrig tillförene
varit sedda här i landet. Man aktade mig mäst, där jag var
bland stormän, men jag menar, att du ännu icke djärfts sätta
din fot utom hemmet.“
Konung Östens svar lydde:
“Sport har jag nog, att du haft några strider utomlands,
men nyttigare för vårt land var det, som jag under tiden
företog. Fem kyrkor reste jag från grunden; jag byggde
hamn vid Agdanäs, där det förr var vanskligt att landa och
där hvarje man måste segla fram, som vill fara norr- eller
söderut längs landet. Jag reste ock skeppsstapeln i Sinholmssundet
och hallen i Bergen, allt medan du slaktade Blåmän
åt djäfvulen i Saracenernas land. Det, menar jag, var till
föga gagn fór vårt rike.“
“I den färden“, sade Sigurd, “drog jag längst ut till
Jordan, och jag sam öfver floden. På strandbacken där står
småskog, och där knöt jag af grenar en knut och sade, att
den skulle du lösa, broder Östen — hvarom icke, vore du
värd det nid, jag då uttalade.“
Östen svarade:
“Icke kommer jag att lösa den knuten, du där knöt åt
mig. Men jag hade kunnat knyta dig en, som du mycket
mindre kunnat lösa, den gången, då du blott med ett enda
skepp återvände hit till landet och med det mötte min hela här!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
