- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
155

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han spände ögonen i konungen och hånlog, i det han
kastade sig öfver relingen så snabbt som en pil susar ned i
hafvet.

Och de sågo honom aldrig mera.

*



En tämd bråkmakare.



På gården Myr bodde en god bonde, som hette Torkel.

Hans son hette Brand, och kallades Vado-Brand, en stor
och stark man, bråkig och svår att handskas med. Han var
så våldsam, att hans fader fick med nöd hafva sitt arbetsfolk
i fred fór honom.

En sommar landade ett skepp norrut vid Tjärnäs. Det
ägdes af två män från Trondhjem.

Vado-Brand red en dag ned till skeppet och träffade
skeppsförarne.

De sporde, hvad han var fór en karl, och han sade dem,
att han var en bondeson. Så sporde de, om de kunde få taga
uppehåll på hans faders gård, men han svarade, att det visst
icke var ett ställe fór främmande att vistas på.

“Föga folk finnes där“, tillade han, “där är ledsamt, och
äfven annat är där att häckla på.“

“Hvad då?“ sporde de.

“Jo, ingen kan lefva sams med mig.“

“Gärna skola vi göra dét vågstycket“, menade de.

Detta förtalde Vado-Brand sin fader, som förklarade, att
sonen finge i detta fall själf råda — “hälst som det mäst beror
på dig, huru den gästningen aflöper“.

Så togo norrmännen uppehåll på gården Myr. Men många
menade, att deras val af vistelseort var underligt och att
Vado-Brand enligt sin gamla vana nog skulle lyckas få allt
att sluta illa mellan sig och dem.

Men norrmännen brydde sig ej om, hvad som sålunda
blef taladt. Och Vado-Brand for ända till Eyjafjorden med
de varor, de bragt till gården, och där sålde han dem skickligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:53:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordman/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free