Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro mycket goda vänner; och de gästade ofta
hvarandra.
Hall hade en son, som hette Tidrande, en mycket
vacker och förhoppningsfull ung man. Och honom älskade
fadern mäst bland alla sina söner.
Tidrande var ständigt stadd på färder emellan
länderna, och han var mycket omtyckt, hvart han kom, ty
han var en sällsynt dugande man, anspråkslös och »blid
emot hvarje barn».
En sommar bjöd Sido-Hall sin vän Torhall spåman till
sig, och han tog som alltid emot honom med den största
vänskap och bad honom ej fara hem igen, förrän höstgillet
var hållet.
Under tiden återkom sonen Tidrande hem till Hof från
en af sina utlandsfärder. Han var nu aderton år gammal, och
man lofprisade mycket hans mandom.
Blott Torhall spåman teg, när roset föll som ymnigast.
Då sporde Hall honom, hvad hans tystnad betydde.
»Säg mig det», tillade han, »ty allt hvad du säger
synes mig märkligt.»
»Icke sitter jag tyst», svarade han, »för det jag har
någonting emot dig eller honom eller för det jag mindre
än andra ser, att han är en märklig man, som därtill äger
ringa tankar om sig själf. Men det kan hända, att man
ej så länge just får glädjas åt honom, och varder då din
sorg efter en så manlig son tillräckligt tung, fastän icke
alla prisat för dig hans förtjänster.»
Då det led mot sommarens slut, visade Torhall spåman
sig sorgsen; och när hans värd sporde honom, hvad som
var på färde, svarade han:
»Jag tänker icke godt om det höstgille, du snart ärnar
hålla, ty det faller mig in, att en spåman då varder dräpt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
