- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
24

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den reslige mannen log och sade:

»Mycket har man ljugit om den kungahirdens ansenlighet,
ifall den ej kan visa fram någon, som ter sig duktigare
än du. Du tyckes mig hällre böra heta Husbarnet.»

»Låter du något följa med som namngåfva?» inföll
Torsten.

Mannen tog en guldring af sitt finger och räckte den
åt honom. Den vog tre ören.

»Hvad är ditt namn?» sporde Torsten, »af hvad stånd
är du och till hvilket land har jag kommit?»

»Gudmund heter jag», svarade han, »och jag härskar
öfver det land, som kallas Gläsesvallarne; det är resarnes
land. Jag är en kungason, och mina svenner heta Fullstark
och Allstark. Men såg du inga män rida här förbi i morse?»

»Jo, två och tjugo redo här fram, och svag lät ej
deras ridt.»

»Det var mina svenner», fortsatte Gudmund; »vårt
naboland heter Jotunhem, hvaröfver konung Gerröd råder,
och vi äro skattskyldiga under honom. Min fader hette
Ulfluden den trygge men kallades Gudmund såsom alla de,
hvilka härska å Gläsesvallarne. En dag drog min fader
till Gerröds gårdar för att lämna skatten i hans händer,
men på den färden fick han sin bane. Nu hafver konung
Gerröd sändt mig bud, att jag måtte komma till honom
och dricka min faders arföl och taga emot de värdigheter,
som denne innehaft. Dock äro vi ingalunda tillfreds med
att tjäna dessa jättar.»

»Hvarför redo era män bort?» frågade Torsten.

»En bred å skiljer vårt land från Jotunhem. Den
heter Hamra och är så strid och djup, att inga andra
hästar än våra egna kunna vada öfver den. Ditåt styrde
mina svenner ridten, och skola vi träffas i afton.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordmy/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free