Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fader, ty han är till sitt väsen ett troll. Nu ser jag, att
han ej har långt igen att lefva, och därför vill jag gärna
följa dig. Dock skall du lofva att åter ledsaga mig hit.»
Hon tog samman sina egodelar, och Torsten tog i
förvar hornen Hvitingarne, hvarpå de vandrade framåt
genom skogen.
Där fingo de se jarl Agde fara vrålande omkring med
händerna för sina ögon.
Det hade nämligen händt sig så, att när Agde fäste
sina ögon på Torstens folk, for en sådan värk i dem, att
han intet kunde se.
Just som solen höll på att gå ned, nådde Torsten och
mön ned till skeppen. Hans män voro då segelfärdiga,
och de blefvo glada, när de sågo honom.
Han steg ombord med kvinnan; de styrde till hafs
och landade omsider vid Norges kust.
Vid jultiden drog Torsten till konung Olof, som då
vistades i Trondhjem, och öfverlämnade till honom de
dyrbarheter, som konung Gudmund skänkt, samt hornen
Hvitingarne och många andra klenoder.
Han förtalde konungen sina äfventyr och visade honom
mön Gudrun, och konungen tackade för gåfvorna, och alla
rosade Torstens manhaftighet samt funno hvad som händt
honom mycket märkligt.
Sedan lät konungen döpa Gudrun och undervisa henne
i den nya tron.
Torsten lekte där om julen sin svänglek, och alla
hade stort nöje däraf.
Hvitingarne tömde man till Guds och de dödas
åminnelse, och om hvarje horn voro två man. Men det
gullkärl, som Gudmund tillsändt konung Olof, förmådde ingen
dricka i botten mer än Torsten Husbarnet. Handklädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
