Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»men inga, som synts mig jämgoda med dessa. Haf stor
tack, fader!»
Då bröderna kommo norr ut till Finnmarken, funno
de uppe i land en mängd jordhyddor; och dit begaf sig
Gudmund en morgon med sitt folk.
De sprungo in i hyddorna och rånade kvinnorna, ty
männen voro borta.
Kvinnorna blefvo utom sig af förskräckelse och
ropade vildt.
När Gudmund och hans män om kvällen kommo
tillbaka till skeppen, frågade Odd:
»Hafven I varit i land i dag, Gudmund?»
»Ja», svarade denne, »och där tycktes mig vara
mycket nöjsamt. I morgon skall du göra oss följe dit.»
»Nej, det vill jag icke», svarade Odd, »ty ingen
heder vinnes af att råna kvinnor, och skola de nog
vedergälla eder det omak, I dem gjort. Strax i morgon vill jag
fara härifrån.»
Efter en längre äfventyrlig färd till Bjarmaland [1],
kommo de tillbaks till Finnmarken och lade till vid samma
plats, där de nyss varit.
Som de lågo där om natten, fingo de höra ett väldigt
brak, och som de ordade om, hvad detta månde betyda,
kom en ny och vida värre skräll, och så snart denna
tystnat, kom en tredje, som var ännu våldsammare.
»Hvad tror du, broder Odd», sporde Gudmund, »att
detta kommer sig af?»
»Jag har hört sägas», svarade han, »att när två väder
samtidigt gå i luften och susa emot hvarandra, uppstå
häftiga skrällar. Nu måste vi rusta oss, som om svår
storm vore att vänta. Det är finnarne, som rifva sådan
väderlek upp åt eder, för det I plundraden dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
